Som Olle utlovade kommer här hans 3 första hoppträningar på film.

 

 

I slutet av september testade Olle på det här med hoppning... Han hade då ridit 3 gånger tidigare (om jag minns rätt). Hönsig som jag är när det kommer till djur och Olle, tog jag på en nybörjarrem runt halsen på Lisen. Why? Så att Olle får sin balans i remmen istället för att ha balansen i tyglarna/hästens mun=störa hästen i språnget och rycker hästen ofrivilligt i munnen . Nybörjaremmen döptes snabbt om till säkerthetsremmen... Och Där visste jag att Olle skulle bli ridsportens Zlatan :-) Men visst tusan gick det bra! Blicken efter första språnget när han kollar in i kameran är priceless. Man ser att han tänker "...oh come on, plz.".

Vi fokuserade mest på skänkelns placering, att hälen ska trampas ned (otroligt svårt för en fotbollsspelare! Hur stel kan man va?) och vart händerna ska vara. :-)

 

 

 

En månad senare, någonstans i mitten eller slutet av oktober blev hoppträning numero 2 av. Fortfarande med samma fokus: den nedtrampade hälen och låga fina händer. Den här träningen gick förvånansvärd bra!! Det såg ut som om grabben aldrig gjort annat. Med detta flyt satte de höjdrekord direkt på 90cm... Eller var det 95? Trodde också att de skulle dö vid ett språng, när Lisen hoppade av bommen innan hindret, men det löste de galant!

 

 

 

23 november 2013, lördag. Banhoppning. 3e gången Olle hoppar. Hinder överallt. Andas. Låga händer. Ned med skänkeln. Bak med axlarna. Tung i rumpan. Låt händerna följa med när hästen hoppar. DET GÅR FÖR FORT!! Luuuuugn Olle. Upp med blicken. Titta dit du ska. Det går för fort igen!! Låga händer.

... Ungefär så lät det under våran 3e hoppträning, vilket nästan ledde till en skiljsmässa då jag blev hästvärldens nya Hitler enligt Olle. Det var även första gången Olle mötte en motgång under ett ridpass, och gissa vems fel det är? Häst-Hitlers fel. Nu i efterhand inser han säkert att motgången enbart fick honom att växa i rollen som ryttare, men tjurskallig och tävlingsinriktad som han är gick han och surade i flera timmar efteråt :-) Gullig pojkvän.

 

 

 

Sådär ja! Nu är ni alla uppdaterade om hur det ligger till på hoppfronten.

Summan av kardemumman: ...Varför andas jag lika tungt och jobbigt som Leif GW Persson?! Vad i helskotta? Andas jag sådär hela tiden?! Om "Ja", varför har ingen sagt något?! Om "Ja" igen... PRATAR JAG LIKADANT SOM LEFFE MED?! Oh god, jag ska aldrig mer filma.

 

Well well... Dagens hoppträning kommer upp på bloggen senare med några ord från Olle :)

 

Hörs på! / Caroline GW Persson med ett djupt andetag.