Efter uppvärmning så började vi istället att öva kramningar / dragningar i tyglarna för att kontrollera hästens fart i både trav och galopp, kunna bestämma en långsam eller en snabb trav/galopp... Jag fattar galoppen (haha, not) men jag tappade charmen lite.. 

Visst det är imponerade å också roligt att kunna bestämma å behärska exakt fart i både trav å galopp! Det är också ett måste för att komma långt i tävlingar och utvecklas, jag förstår det. (Jag tänker oxå lära mig det, lärde mig mycket om det idag, tyckte det gick bra). Men charmen.. 

Det som driver mig i det mesta är spänningen, utmaningen i kombination med.. Det vilda! 

När jag var 15 skulle fylla eller hade precis fyllt 16 köpte jag en sportmotorcykel, mamma bodde i Umeå den sommaren så jag passade på! Med varken körkort eller erfarenhet så körde jag hela sommaren å gasade på allt jag kunde! Det var en jävligt rolig sommar. Jag menar, givetvis var ja tvungen att kunna grunderna för att köra, annars hade jag nog inte suttit här idag. Men charmen var just farten, spänningen! Det vilda.

Jag har känt den kicken iår med Lisen! Farten hopphöjderna, det vilda.

Men nu är det som att jag måste ta ett körkort och följa hastighetsskyltarna, som en vettig mc-förare, lika så måste jag nu kontrollera och sänka farten och tämja det vilda för att bli en riktig bra ryttare. 

Att erkänna det för mig själv tär, jag hoppas bara att jag tycker att de framgångar som förhoppningsvis kommer med den kunskapen, kommer ge mig en ny kick å inse en annan charm! Jag är ju trots allt en enorm tävlingsmänniska, så tror å hoppas jag hittar den kicken, för vinna ska jag bara göra. 

/ Olle